jag kanske borde säga förlåt på engång. jag vet inte. men jag vill inte fortsätta spela längre . jag tycker inte att det är roligt. det känns meningslöst att spela ngt man inte vill spela? inte vet jag . du kan inte tvinga mig. jag vill inte spela längre. jag började för att alla andra gjorde det. dom behövde dig, dom behöver dig. jag började för att alla andra skulle få fortsätta spela, men jag märker nu att jag inte tycker det är roligt. jag kan nog inte förklara, antagligen kommer du bli sur på mig .. riktigt sur. det kanske blir som förra gången, vi snackar inte på en vecka, två veckor till och med. mamma vet om att jag har vart osäker på att fortsätta, men nu kommer jag med ett klart beslut, jag vill itne spela. jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. du ställer upp och börjar träna, jag förstår dig verkligen om du blir sur, ledsen & irriterad. men jag tar det, jag får ta smällen, jag tänker inte spela ngt jag inte vill spela. snälla du, förstå mig på rätt sätt. du lär förstå när jag säger att jag inte tycker det är roligt, du är min pappa och du bör förstå mig. du bör försöka iallafall . jag tar smällen att du blir sur , bara du inte ttvingar mig spela.
förlåt pappa, jag vill inte spela längre .. så är det bara-