jag börjar med att säga att det ändå hade blivit så här . någon gång i livet. kanske det kom för fort , men leva med det, det är ett måste . jag skriver det här, mer tårar i ögonen . & visst, jag här säkert också gjort fel , snackat om er , men jag trodde inte att ni skulle göra det . speciellt inte i mitt läge just nu . för ska jag vara ärlig så trodde jag ni va äkta , inte så otroligt falska . jag trodde ni skulle försöka hjälpa mig upp & inte neråt . jag trodde ni förstog mig när jag sa att jag knappt kan le , gå eller andas . jag antar att om vissa personer tar man fel på . jag tänker inte bara skriva om hur otroligt dåligt jag mår, utan hur ni borde må av varandra . att nästan varje dag höra ngn av er säga hur fucking mycket ni kan hata den andra . man kan ju börja undra. den ena säger att ni är för ofta och du tycker det är drygt . sen är ni 5 dagar i rad efter det? fatta att folk inte pallar bry sig om folk som blir sur för ingenting, tex om man vill va själv . palla folk som snackar om sin "bästavän" jag förstår inte varför ni då vill leva vid varandras sidor, den andra tycker att den andra håller bara på att snacka om killar , visst, jag har sagt det med, men jag hade en anledning. jag låg hemma och grät varje kväll & en av er kunde inte hjälpa mig, för det va exakt samma för den . jag bryde mig inte då , jag försökte va stark , hjälpa dig . men visst sofi . jag kanske inte duger? jag kanske inte har precis alla kunskaper . jag kan inte allting , jag kan knappt nått , det vet jag , oduglig. du behöver itne ens nämna det, för jag vet det- förlåt för att jag försökte hjälpa dig , jag ber om förlåtelse . men jag trodde dina ord , du kanske bara sa dom, utan att mena något. jag litade på dig & ja sa precis allt till dig . men visst, det blir så här nu . jag kan leva med det , ett tag. men inte länge.
sen finns den andra också & frida det är du . du som skulle sluta snacka om andra . men visst , du behöver ju inte hålla det du säger, för jag har nog inte gjort det alla gånger . men ändå , du påstog så mycket . jag tog åt mig, jag trodde du va min så kallad bästavän , men visst, du har ju sofi. så mycket bättre & åter igen, jag vet att jag är oduglig. jag vet att jag inte är bäst . & vetu , jag mår inte bra heller , men ingen av er lyssnade på mig . ni gick i från mig , ni kom inte närmre . jag sa att jag inte skulle skylla ifrån allt på er . ni kanske vill att jag ska berätta allt jag gjort fel ? jag kan berätta det för alla , jag skäms kanske , men det är endå över , det är inget som finns mellan oss längre . jag kan va ärlig , men då måste ni lära er att va ärlig mot er själva & varandra, jag tror ni vet att jag vet så mycket om er , så mycket som ni har sagt . men hörrni , jag svek inte iallafall, det va ni .
jag har säkert sagt mycket skit om er , jag kan tänka mig det själv . för ibland gör det mig irriterad över att ni alltid ska komma med ngt & sen så är det itne så . jag vet inte exakt vad jag har sagt , ni kanske har hört ngt? men tro mig, era munnar har också öppnats lite väl mycket . ni måste förstå mig  , jag ligger varje kväll fäller tårar & ingen av mina bästavänner försöker hjälpa mig . ni kan försökte, men ni visade det inte . det värsta av allt , det va att jag itne trodde ni skulle svika mig i det här läget . jag trodde ni skulle stå kvar - jag trodde ni var mina bästavänner .

/ pess .