jag kan också, när jag vill! och nu vill jag, mer en någonsin. för jag är trött på att du skapar tårar för mig! jag är trött på det och vill inte mera. vill inte höra dina ord, för mig är det tomma ord. för du får mig att må dåligt, riktigt dåligt, men nu äre slut på det.

svåra ord, svåra val. jag vet att du har det. men du kan inte fortsätta så här. du mår inte bra och vad jag en gör så blir det inte bättre. jag orkar inte kämpa för något som finns så långt borta. jag försöker hela tiden. frågar om råd hos andra, men inget svar får jag. dom säger att det blir bättre med tiden, men senaste tiden har det blivit sämre, mot mig. jag kan inte skriva för alla. jag skriver för mig. för jag orkar inte mer...
nu kommer nästan tårarna..
jag vet att du av alla är mina allra bästavän och jag vet inte varför jag inte skriver till dig på engång. det känns skönare att skriva så här, även fast det får mig att framstå som en tönt. men jag är inte konflikt rädd, gud nej. jag vill bara inte bråka med dig. inte nu, för jag vill inte förlora dig så..

jag vet att jag gör såna fel nu! men jag måste skriva av mig. för jag orkar inte. jag skulle kunna säga så mycket. hur värdelös jag kan känna mig osv. jag är inte som någon av dina vänner. enligt dig så kanske jag inte försöker tillräckligt. men jag kan inte mer. jag är sjuk.. jag är sjukare en vad jag vill tro. en vad någon vill tro. och jag har inte orken att stå upp för oss båda. och jag vet inte vad jag ska göra, om jag ska sätta mig först eller dig.

jag orkar inte skriva mer. jag orkar inte vara värdelös. jag är ledsen för att jag skaffat pojkvän, för du är den enda som inte visar någon lycka för det. men jag älskar han, så himla mycket! jag har aldrig känt så här..

nej jag orkar verkligen inte