Jovisst, tiden läker alla sår.. vi kan säga så även fast vi alla nog vet att det inte är så..
jag påstår inte att du rivit upp något, men vi skapade ett stort sår tillsammans. ett sår jag inte "får" bort.
så länge som jag trott och kämpat för oss. jag har skrattat och gråtit med dig. tröstat dig och lyssnat på dig. vi fick ett felsteg och allt försvann, enligt mig är det mitt livs största förlust.
jag kanske inte har funnits där varenda gång du behövt mig. men jag har försökt, jag har det!
jag kanske inte har visat vilken glädje du gett mig och med kärleken du kom med kunde du göra hela mig lycklig.
jag kanske inte visa det, men du har gjort mig lycklig,

jag kan inte nog tacka dig för allt du har gjort för mig. så många gånger du lyssnat, tröstat och stöttat. det är obeskrivligt och nu har vi nog det största mellanrummet i mellan oss. jag gråter för oss ibland..


jag prata med mange igår. vi pratade inte länge. men han påminde mig om hur tajta vi var, du och jag emelie!  fan jag saknar dig verkligen.. jag skulle offra allt för dig, jag skulle offra mitt liv för dig. vi prata om en sista chans och jag sa nej. trots att mange sa att jag skulle tänka igenom mitt svar sa jag nej på engång. men jag ångrar mig, skulle jag få chansen skulle jag aldrig mista den. jag skulle kämpa för oss emelie, för mig själv. för jag älskar dig. för att engång i tiden var du min bästavän. vi höll ihop i ett och ett halvt år. du har hjälpt mig och jag hoppas jag gjort något bra för dig.

tårarna kom nu ..
jag saknar dig, allra bästavän. emelie karlberg